I praktiken handlar hållbarhet om att på lång sikt säkerställa vår och våra barns framtid. Men det finns orosmoln på vägen mot framtiden och  därför måste vi börja ta tag i vår framtid på allvar. Energikommissionen gör en ansats men kör som så många gånger förut fast i avvägningar och hänsyn till det som varit. Men vad som är mer förvånande är att industrin och politiken också kör fast i det samma och verkar mer se bakåt än framåt.

 

Vi måste ta stora utvecklingssteg nu och göra medvetna trade-off:s  på alla nivåer – men vågar vi? Kan vi avstå från kortsiktiga vinster för att istället nå långsiktig utveckling?

 

Hållbarhet är lite som kaviartuben hemma vid frukosten. Alla försöker klämma ur det sista utan att behöva besvära sig med att ge sig i väg för att köpa en ny. Bara man får ut det man själv behöver så kan någon annan lösa problemet.

Det kan vara en framgångsrikt strategi, kanske till och med effektiv ur perspektivet för den frukostätande personen men är det bra på längre sikt? Hur ser det ut för resten? Var ska kaviaren komma från i framtiden? Nu börjar den metaforiska kaviartuben ta slut på riktigt – det är inte många frukostar kvar innan något tvunget måste göras.

 

Energibranschen och vattenverksamheterna kan inte lösa detta själva även om man gjort många bra saker redan. Fler måste bli inblandade och engagerade på hållbara kommersiella villkor. Energikommissionen talar mycket om de olika scenariorna som kan potentiellt lösa våra framtida energiutmaningar men det jag saknar i nästan alla debatter är frågan om hur denna teknik ska komma till försörjningsbranschens verksamheter, och hur tekniken till slut kommer samhället och medborgarna till nytta. Runt energibranschen, dvs de som omvandlar och distribuerar energi, finns tusentals leverantörer med tiotusentals medarbetare, och samma gäller vattenverksamheterna. Det är dessa leverantörer och deras medarbetare som kommer att ta fram, testa och marknadsföra nästa generations teknik. Ur mitt perspektiv är det både naturligt och effektivt för försörjningssektorn att samarbeta på ett transparent, strukturerat och konstruktivt sätt.

 

För att nå en framtid som vi alla vill leva i, behöver försörjningssektorn inte bara göra aktiva val - den behöver också välja bort saker. Jag tror att vi måsta välja bort kortsiktighet men att välja bort kan ibland vara det svåraste. Oavsett aktiva val eller bortval så behöver det ske i stor skala för att få det att bli kommersiellt hållbart. I transiteringen från kortsiktighet till långsiktighet och hållbarhet så behöver vi vara många. Det räcker inte med att en gör det valet. Jag tror att alla måste göra det valet för att det ska få genomslag. Min tolkning av det är att tillsammans är vi starka och tillsammans har vi en chans att på hållbara kommersiella grunder nå en hållbar framtid.

 

 

Peter Dahl, 

VD