I söndags släppte FN:s klimatpanel IPCC en ny rapport om klimatet. I den skildras en oroväckande bild, långt där framme i tiden. Självklart blir man orolig och vill agera. Men hur? I medierapporteringen är det svårt att förstå vad som behövs. Problemet beskrivs som ”utsläpp av växthusgaser”, främst koldioxid.

Enligt en undersökning från Region Skåne anser åtta av tio skåningar att de själva kan bidra till att bromsa klimatförändringen – men de flesta förstår att åtgärder mycket riktigt bör komma uppifrån, genom internationella samarbeten. Väst behöver sätta press på politiker och medborgare i utvecklingsländerna, men också utbilda, bland annat om modeller för handel med utsläppsrätter.

Men främst bör man verka för ekonomisk utveckling generellt, för med sådan kommer utsläppen att minska; forskningen ser ett tydligt samband däremellan. När fler fått mat på bordet och skolgång, kan fler också bry sig om andra mer långsiktiga värden som miljöpåverkan. Kanske är det så att det viktigaste arbetet för minskade utsläpp och mot global uppvärmning därmed sker i frihandelsavtal, eller genom att främja demokrati – då auktoritära stater har visat sig vara de sämsta ur miljösynpunkt. Att vi pantar fler tomburkar räcker inte.

Kristianstadbladet, ledare, 7 nov -14