Det mest uppenbara ligger förstås på minussidan. Utsläppen av växthusgaser fortgår i förfärande hastighet. I synnerhet Kinas utsläppsökningar är enorma. Fem till synes förlorade år i FN-förhandlingarna bidrar inte heller till optimism.

Men att Köpenhamnsmötet uppfattades som en sådan katastrof berodde till stor del på att det saknades förutsättningar för att de två dominerande utsläppsländerna, USA och Kina, skulle acceptera ett bindande globalt avtal. I båda dessa stater finns i dag ett större intresse för klimatfrågan.

Det allra mest hoppfulla är nog ändå det som pågår hela tiden i det tysta: För några dagar sedan skrev The Financial Times om vind- och solkraft som i USA nu nått en prisnivå där de utan subventioner kan konkurrera med fossila bränslen. Ännu gäller detta bara på de mest gynnsamma platserna. Men de senaste årens utveckling talar för fortsatt prisfall.  Så på det hela taget – inte är det givet att klimatpessimisten har bättre argument än optimisten.

Dagens Nyheter, ledare, 24 sep -14